Jag älskar ost, det är en utav de viktigaste delarna i mitt liv.

Jag brukar försöka göra det som krävs, men ändå köra min egen taktik för att få just den sortens ost jag vill ha.

Det började med att jag spanade in en ost i ett rum.

Jag fastnade i en råttfälla som någon taskig jävel satt ut för att fånga mig.

Jag tänkte att jag kanske hade större chans i rummet bredvid så jag stack dit istället.

Men eftersom att ost nummer 2 tillhörde syskonet till första ägaren så försökte den fånga mig i en liknande fälla.

Jag testade då istället att lämna huset och börja på gården bredvid.

Men eftersom ägarna till ostarna där var grannar med dom första jag hälsade på så var dom informerade om dagens nya stora ämne, så alla grannar ingick i samma pakt att försöka fånga mig.

 Jag testade då att byta stad, där fick jag syn på en ost som var lite annorlundare än alla andra ostar, och jag trodde att den var bättre så jag tog ett språng och fastnade då direkt i en fälla som fick mig att inse att ägarna till ostarna i den andra staden hade mer än bara grannar, dom hade vänner och bekanta, massa kontakter på olika ställen.

Och alla visste dom om detta och var nu ute efter mig.

Att få se mig död.

Det var då jag insåg att det inte spelade någon roll vart jag satte mina tassar, för vart jag än skulle försöka med att få ost skulle någon ha en koppling till den där ägaren som först ville döda mig.

Alla visste vem jag var nu, och det fanns inte någon plats där dom inte hade hört talas om det förutom utomlands, men dit var det inte lätt att ta sig för en liten råtta som mig.

Dessutom var jag fast, fast i en fälla jag aldrig någonsin skulle frisläppas ifrån.

Och det enda som gick att göra åt det var att försöka avstå ifrån ost och lära sig att leva med siituationen.

Det jag menar med texten, för att göra en klnäpp invecklad text simpel och enkel är: att har man en gång råkat ut för en sak är det lätt att falla dit igen. Har någonting en gång startat, kommer det aldrig att sluta. Och folk kommer alltid utökas och bli fler så länge den första lever.  Jag känner mig fången i något med hänglås, bur runt och stenmur som extra säkerhetsåtgärd. Fast i något ingen annan lyckats rymma ifrån.

Livet som råtta suger ibland..