FÖRLÅT........ Men......

Trodde jag saknade dig...

Men tror inte det finns någon i dig längre att sakna.

Den jag saknar var den jag tyckte om.

Den jag tyckte om var den du var.

Och den du var var den du just slutade vara.

Jag tror inte du saknar mig heller.

Du saknar bara något.

Du tycker egentligen inte om mig.

Bara tanken omkring mig.

Du vill vara med mig.

Men inte på samma vis som jag vill vara med dig.

Finns mycket jag minns.

Mycket jag redan glömt bort.

Saker ja vill göra.

Saker ja aldrig vill förknippas med igen.

Saker ja vill återuppleva.

Minnen jag vill döda.

En gång var du något riktigt stort.

Nu har du krympit ihop och blivit någon lika vanlig som alla andra.

Lika tråkig, desperat, falsk och inte alls så fantastisk som jag tyckte du en gång var.

Finns mycket fint som skulle kunna växa sig bättre mellan oss.

Men samtidigt så mycket som kommer ruttna ihop ju mer vi umgås.

Det är bara att inse tiden är förbi.

Och ska jag vara helt ärlig vet jag inte ens om jag vill försöka stoppa tiden.

För tiden har sin gång och nu har den nåt oss.